Israels fall till vanära: En skrytsam parias väg till undergång På bara 21 månader – från oktober 2023 till juli 2025 – har Israel krossat alla illusioner om att det är en demokratisk stat styrd av moraliska principer. Landet har avslöjat sig som en våldsam skurkstat, föraktfull mot lagen, fientlig mot fred och immun mot samvete. Många jämför nu Israel med en rabiat hund i Mellanöstern – en kärnvapenbestyckad angripare som utan provokation attackerat Libanon, Syrien, Irak och Iran, och nu metaforiskt biter ihjäl Gaza, med blottade tänder och uppvridna ögon, medan världen ser på med fasa. Detta är inte en överdriven metafor – det är språket fött ur outhärdlig sorg och rättmätig vrede. Israels kampanj i Gaza är inte ett krig. Det är en avsiktlig och systematisk attack mot en ockuperad civilbefolkning – ett eskalernade folkmord, öppet sänt och hånfullt rättfärdigat. Gazas skräck: Folkmord, steg för steg Efter Hamas attack den 7 oktober 2023 – som dödade 1 139 israeler och tog 250 gisslan – inledde Israel en kampanj som inte handlade om rättvisa utan om förintelse. Över 58 000 palestinier har dödats, varav minst 16 756 var barn. Nästan 2 miljoner har fördrivits. Gazas infrastruktur – dess skolor, sjukhus, bagerier och vattenledningar – har utplånats. I mars 2025 återinförde de israeliska ministrarna Israel Katz och Bezalel Smotrich en total belägring av Gaza, och trotsade öppet Internationella domstolens preliminära åtgärder, som uttryckligen beordrade Israel att “förhindra handlingar av folkmord”. Denna belägring, som inkluderade ett förbud mot mat, bränsle, vatten och mediciner, har drivit Gaza in i det sista stadiet av en planerad svält. Alla rapporter från Gaza beskriver nu samma outhärdliga verklighet: det finns ingen mat kvar. Även med pengar insamlade genom internationella insamlingskampanjer finns det inget att köpa. Mödrar kan inte amma. Israel har förbjudit modersmjölksersättning, och till och med konfiskerat små mängder som burits med av utländska läkare som arbetar som frivilliga i Gaza. Hungriga människor kollapsar nu på gatorna. Barn dör av kaloribrist. Sjukhusen är överväldigade av undernärda och döende. Gaza är nu ett gigantiskt hospice under bar himmel, där sjuka och svältande väntar på döden under drönare. Ändå slutar inte skräcken där. Den så kallade Gaza Humanitarian Foundation (GHF) – en gemensam amerikansk-israelisk operation – har förvandlat mathjälp till ett verktyg för kontroll och död. GHF:s hjälputdelningsplatser är tungt militariserade dödszoner. Palestinier, desperata efter mat, drivs till öppna områden, berövade skugga och vatten, och skjuts sedan när de rör sig. Över 800 människor har dödats på dessa hjälplatser. Tusentals fler har lemlästats. Videor bekräftar prickskyttar som skjuter in i folkmassor, mjölsäckar indränkta i blod och soldater som skrattar och skryter på Telegram och sociala medier. Ockupanten kan inte åberopa självförsvar Israel framställer sitt våld som “självförsvar”. Detta är en lögn – och en juridisk absurditet. Enligt internationell rätt är Israel ockupationsmakten i Gaza, på Västbanken och i östra Jerusalem. Som sådan kan det inte åberopa rätten att “försvara sig” mot en befolkning som det kontrollerar, belägrar och dominerar. Det är inte självförsvar. Det är förtryck. Däremot har det palestinska folket en laglig och moralisk rätt att göra motstånd mot ockupationen, vilket bekräftas av FN:s generalförsamlings resolution 37/43, som erkänner rätten för alla folk att “kämpa mot utländsk ockupation och kolonial dominans med alla tillgängliga medel”. Denna rätt inkluderar folket i Gaza – som i över 75 år har nekats självbestämmande, fängslats bakom stängsel, svultits, bombats och avhumaniserats. Ockupation är våld. Motstånd är inte terrorism – det är en rättighet. Kollapsens psykologi: Israel gräver sin egen grav Det finns en gräns för vad människor kan bevittna utan moralisk avsky. När Israel fortsätter att visa upp sina grymheter – genom att publicera videor av avrättningar, svält, Koranbränningar och skrytsamma soldater – utlöser det en djup och universell reaktion: avsky, den emotionella grunden för moraliskt avståndstagande. Psykologisk forskning visar att obotfärdig grymhet, särskilt när den kombineras med arrogans, leder till moralisk dissociation. Människor börjar inte bara motsätta sig en regim, utan avhumaniserar den i gengäld, och ser den som monstruös, oförlåtlig, förbannad. Israel accelererar sin egen isolering genom att stolt visa upp sin grymhet. Det sätter eld på sig själv inför en värld som nu ser på i realtid. Inget imperium överlever denna typ av moralisk kollaps. Israel gräver sin egen grav – en post, en kula, ett svältande barn i taget. Detta är inte judendom – detta är hädelse Att fördöma Israel är inte att attackera det judiska folket. Det är att försvara dem – från en stat som påstår sig tala i deras namn medan den trampar på allt som Toran lär. Judendomen befaller barmhärtighet, ödmjukhet och rättvisa. Från Mika till Jesaja, från Ordspråken till Tredje Moseboken, är förbundet tydligt: skydda främlingen, mata den hungrige, värna livet. Vad Israel gör i Gaza – svälter spädbarn, bombar skolor, hånar lik – är inte judendom. Det är avgudadyrkan. “Du ska inte stå likgiltig inför din nästas blod.” – Tredje Moseboken 19:16 “Den som förstör ett enda liv är som om han förstörde en hel värld.” – Sanhedrin 4:5 “Låt rättvisan strömma som vatten och rättfärdigheten som en ständigt flödande bäck.” – Amos 5:24 Dessa bud har i Israel ersatts av Amaleks språk, rasöverlägsenhet och utrotning. Israeliska ministrar kallar palestinier “mänskliga djur”. Soldater kallar Gaza “en lekplats”. Detta är inte religion. Det är fascism i rituella kläder. De flesta sionister är inte ens judar Drivkraften bakom modern sionism är inte judendom. Det är kristen evangelikalism – särskilt i USA. Grupper som Christians United for Israel (CUFI) stöder Israel inte av kärlek till judar, utan för att uppfylla en apokalyptisk profetia där judar måste återvända till det heliga landet för att utlösa Kristi återkomst – och antingen konvertera eller förgås. Detta är inte stöd. Det är en teologisk dödlig fälla. Dessa kristna sionister har samarbetat med organisationer som AIPAC, vars politiska utgifter har överstigit hundratals miljoner dollar, enligt TrackAIPAC.com. Dessa pengar köper medskyldighet. De tystar kritiker. De göder folkmord. Men samvetet kan inte köpas. Och sanningen kan inte undertryckas i all evighet. Slutsats: Världen ser på, och jorden minns Många jämför nu Israel med en rabiat hund i Mellanöstern – inte på grund av antisemitism, utan på grund av vad Israel har blivit: en stat som sliter sönder de svaga, skryter om att döda barn, svälter spädbarn och skändar varje värde den påstår sig upprätthålla. Men detta är inte judendom. Det är ett svek mot den. Och medan Gaza kollapsar i svält och eld, medan barn faller döda på gatorna och mödrar begraver sina nyfödda utan mjölk, ser världen på med fasa – och förbereder sig för räkenskap. Ingen mängd pengar, lobbying eller förvrängning av skrifterna kan rädda en nation som behandlar folkmord som teater. Graven är öppen. Israel gräver. Namnen på Gazas döda är inristade i varje sten. Och världen kommer att minnas.